Helt galet, jag lovar - det är helt galet!!

Tillbakablick:
På försommaren år 2000 var jag med jämna mellanrum in på förlossningen för att kontrollera blodtryck och CTG, eftersom jag mådde så dåligt och var på väg att utveckla preeclampsi (havandeskapsförgiftning) vilket också senare blev hjärtsvikt. Träffade många trevliga barnmorskor, barnsköterskor, undersköterskor och läkare.

På hösten, när vi slutligen hade kommit hem med vår lilla bebis, läste jag på föräldraNätet (vilket numera heter AlltFörFöräldrar) om en blivande mamma med komplicerad graviditet. Jag följde en impuls och svarade henne. Inte att jag hade erfarenhet av just hennes komplikationer men att jag ändå kunde sätta mig in i att inget blev som man förväntat sig med graviditeten. Jag fick svar av henne och det visade sig att hon inte bara arbetade på förlossningen i min stad, hon visste dessutom vem jag var eftersom hon var en av dem som vid något tillfälle tagit emot mig när jag var in på kontroll.

Jag fick också då veta att hon redan på förlossningen hade känt igen mig eftersom även hon var aktiv medlem på föräldraNätet och hade läst om mig där. Både mitt namn och min slutliga komplikation är/var så pass ovanlig att jag var lätt att känna igen... Redan där tyckte vi att det var många sammanträffanden. Lite visste vi då...

Mycket har maken och jag grävt fram i vår rensariver. Det mesta har vi slängt direkt, en del har vi suttit och tittat i/på med ett fånigt, nostalgiskt leende en stund och sedan slängt. Annat har vi stuvat om i andra lådor och förpassat tillbaka till skrubben. All historia kan vi ju inte kasta, även om det mesta har gått vidare...

Nåväl, häromkvällen hittade jag en sådan där ”Mina-vänner-bok” som jag, genom att titta på vilket killnamn (Mikke - förlåt för vår terror!!) som figurerade hos mig och bästisen, kunde datera till årskurs 7. I den boken fanns en tjej från det landskap som jag numera kallar hemma, som jag tydligt minns som brevkompis. Men inte bara det - hon stämde också överens med ovan nämnda person! Vi har alltså stött ihop på alla dessa sätt som vuxna; via verklighet och via nätet, och haft sporadisk kontakt under de senaste 5 åren. Men! Vi är dessutom gamla brevkompisar! Ikväll har jag grävt fram hennes gamla brev också, och ett foto till.

Vi har inte träffats - hittills i alla fall - men börjar förstå att ”ödet” eller vad du nu månde vara, vill att vi gör det. Vad säger du, har ni något för er i påsk?? :o)