Maken hämtade en glad och nöjd dotter på dagis igår. Hon verkade lättad över att det var färdigt, nu ser hon bara fram emot skolstarten på måndag!
Jag hämtade F, vårt ”extrabarn” också igår. Nu är det nog fem veckor sedan de sågs, om inte mer till och med. I hallen möttes de, för vi kom hem med bara ett par minuters mellanrum. F såg inte maken, dottern såg inte mig - de såg bara varandra. Byxorna i en hög på golvet, sedan:
-Ska vi leka kurragömma/mammapappabarn? i munnen på varandra samtidigt som de rusade upp för trappan. Leken var i full gång, maken och jag utbytte förvånad och nöjd blick, satte oss i soffan med varsin kopp kaffe och kände oss lite överflödiga... Sedan dess har de varit igång, bara med paus för nattens sömn. Före kl 6 imorse hörde vi dem, då hade de vaknat och lekte redan inne i dotterns rum. Iförda galoniskläder från topp till tå har leken fortsatt i vattensamlingarna ute. Lekstugan är numera lätt brunfärgad, för de har målat med geggvatten.
De lever i symbios under sina helger ihop. Det är underbart att det med denna avlastning bara finns vinnare. F’s mamma får en helg för sig själv, något hon verkligen behöver och förtjänar, F får en helg på landet med djur och natur, både dottern och F får träna på att dela så som syskon gör, både dottern och F får en trygghet i sin ”syskon-relation”, F får en manlig förebild i maken och sist men inte minst, maken och jag får en vuxenhelg trots att vi har dubbelt så många barn hemma! En typisk ”win win situation”!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det är verkligen perfekt, allrahelst eftersom vi också vet att vi aldrig kan ge dottern syskon pga min hjärtsjukdom. Inte biologiska i alla fall, och just nu, just så här som vi har löst det, känns vår famil "klar". Det är vi tre, och en helg i månaden, vi fyra.
Jag kommer ihåg vad det betydde för mig att ha avlastning en helg då o då som ensamstående mamma med ett trassligt liv. Alla parter vann på situationen.
/Carina
Jag förstår precis vad du menar. Är en av våra pseuvdotvillingar på annat håll vill den andre underhållas, eller att vi ska vara med i leken. Är båda här leker de hela tiden och klarar allt tillsmannas :)
Kan jag locka fler till att öppna sitt hem som avlastningsfamilj får jag döpa om det till win-win-win-sitation!!
Carina; förstår att du förstår vad jag pratar om, och jag är glad över vår vänskap!
Malin; Gör det - "skaffa" ett extrabarn om ni kan! Du kommer inte att ångra dig. HUUUR länge ska jag vänta på svarsmail förresten??
Exilmamman; Vad häftigt att du har samma upplevelse som ändå har två hela tiden. Trodde att lite berodde på att de ses så sällan, men det kan vara så ändå alltså. Tur de har varandra, när förändringarna varit så stora!
Skicka en kommentar