Vi steg på tåget igårkväll i en stad i norra Sverige. Dottern somnade efter bara en kort stund, så vid nästa station sov hon redan. Där steg en man på som jag så väldigt väl kände igen, men jag kunde inte placera honom först. Då det visade sig att han skulle bo i kupén bredvid vår, fick jag flera chanser att närmare beskåda honom. Först trodde jag att han liknade en lokal förmåga från min barndoms trakter, vid namn Lars T Johansson. Ja, så lokal är han kanske inte längre, han har haft en del uppdrag även nationellt... Samtidigt som Lars T's namn slog mig, kom jag på det - för jag har tänkt samma tanke vid ett annat tillfälle; alltså att dessa två herrar liknar varandra. 
Förra gången jag tänkte så satt jag på Astrid Lindgrens Värld, vid Mattisborgen! Den som bodde vägg i vägg med oss var ingen mindre än mannen som spelat Mattis (Ronja Rövardotters pappa) på Astrid Lindgrens Värld de gånger vi varit där. (Om någon vet namnet på denne person - please drop a name, jag behöver se honom i fler roller!)Dottern sov ju som sagt. Jag tog mod till mig och frågade honom när han steg ur sin kupé om jag trodde rätt. Jodå, det var han! Och så trevlig han var dessutom! Pratade en god stund och han förhörde sig en del om vad de haft för sig just när dottern var där, så han skulle kunna relatera till det när han träffade henne nästa morgon.
Dottern är ju en mycket spontan och oblyg varelse, som dessutom är mer eller mindre Astrid-Lindgren-indoktrinerad. Hon har där på Astrid Lindgrens Värld nästan krupit under skinnet på vissa skådespelare. Mattis var absolut en av dem. Imorse när han mötte henne i tågkorridoren stannade han, böjde sig ner och utbrast:
-MEN HEJ XX!!! Gissa om hon höll på att sätta sig på rumpan!!? Sedan var hon inne i hans kupé i minst en timme. Vi försökte avleda några gånger men han viftade bort oss. Där inne pratades det rumpnissar, skumtroll, Skalle-Pers hemlighet med silverberget, att rövarna hängs om knektarna får tag på dem mm mm mm. Det sjöngs rövarvisan och vargsången...
Jag överdriver inte om jag säger att dotterns ögon fortfarande tindrar!! Det var verkligen ett par magiska timmar vi ska bära med oss…!
2 kommentarer:
Men åh vad häftigt! Vilket underbart minne för er dotter, och vilken underbar människa den mannen måste ha varit som tog sig tid med ett främmande barn så!
(Hittade hit via en länk från en annan blog, och kommer säkert tillbaka. Hoppas det är OK.)
Milena; tack för din kommentar!! Ja, han var verkligen "something else". Önskar SÅ att jag visste hans namn, så jag i alla fall kunde skicka ett kort och tacka för den fantastiska tågupplevelsen för dottern...
Du är mycket varmt välkommen tillbaka - det är alltid roligt med nya besökare! På återseende!
Skicka en kommentar