Det får väl i allsindar vara nog nån gång!!! Nä, pappa har inte fått besked och jag bävar, bävar, bävar... Däremot räckte det tydligen inte för mig med förkylningen för ett par veckor sedan. Nu har det satt sig i lungorna - sådana där man helst vill glömma att man har just nu, eftersom det är det enda som cirkulerar runt pappa. Jag hostar så jag nästan vänder ut och in på mig själv. Jag tappar luften. Huvudet håller på att sprängas. Det räcker. Hallå!! DET RÄCKER!!!
Räcker...? Nä, jag visste väl det! Maken ska ju in på lungröntgen på torsdag också. Rutinkontroll efter lunginflammationen han hade i vintras. F*n tro't att det kommer att vara bara en "rutinkontroll efter lunginflammation". Jag vågar faktiskt inte ens tro det längre...
Är det en fars detta? I så fall vill jag byta ut skådespelarna - vi har tröttnat på våra roller!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig. Ibland händer det alldeles för mycket på samma gång...
Stackare...men ni får ha hoppet att det bara kan bli bättre efter allt detta.
Kram
Skicka en kommentar