Dramatik

Här åker man till UK och har hela tiden i bakhuvudet att det kan smälla till med terroristattacker i vilket gathörn som helst. Och när man då väl klarat en vecka där utan minsta terrorist så vågar man knappt tro att man ska ta sig hem i flygplanet utan att störta lite grann i alla fall... Men det händer inte heller - tack för det!! Missförstå mig rätt... Så tillbaka till skolan idag, första jobbdagen efter jullovet. Skönt att komma in i vardagslunken igen, tänker man, och vilken tur att jag överlevde den farliga resan. Ja, jag har "lite" katastroftänkande...

Jag har idag påbörjat mitt "nya liv" ...igen... för "helt plötsligt" är det TIO kilo för mycket runt midjan. Den här gången betyder det nya livet promenad till och från jobbet, vilket tar ca 30 minuter i vardera riktningen. Kom fram till skolan, körde en lektion - underbart att möta min klass igen, de är så härliga nu!! - och sedan språkval i svenska och engelska med elever som både är lite mindre studiemotiverade och också ganska svaga. Svårt med egna motorn alltså. När den elevgruppen ser en polisbuss komma med blåljusen på, inkörande på cykelbanan utanför klassrumsfönstret, ja då behöver man inte vara Einstein för att räkna ut att undervisning gjorde sig icke mera besvär...

Jag blev ju också nyfiken och också lite orolig när vi samtidigt hörde en helikopter cirkulera ovanför skolan. Jag lyckades med konststycket att hålla eleverna kvar i klassrummet. En bedrift om jag får säga det själv! Men efter lektionen gick jag för att ta reda på vad som hade hänt.

Väpnat bankrån på en av de närmaste bankerna från skolan sett. Rånarna hade tagit i stort sett samma flyktväg från banken som jag hade promenerat - bara det att jag var ute 30-45 minuter före dem. Tur man är morgonpigg, eller nåt... Helikoptern hördes ovanför oss mest hela tiden och vi såg polisbilar köra på vägen utanför. Vägspärrar ut ur stan hörde vi. Efter ett tag kunde vi läsa att vad som misstänktes vara ena rånarluvan hittats på gatan söder om skolan. Och ytterligare lite senare greps de i en lägenhet på gatan norr om skolan. De hade alltså rört sig i våra krokar...

Man behöver inte ut i vida världen för lite vardagsdramatik inte!