Det är klart att det känns vingligt.
Det är klart att jag tappar balansen.
Det är klart att det är ansträngande.
Det är klart att jag blir trött.
Det är klart att jag inte vill...
Det är ju så nytt. Dag 2 bara. Vi måste lära om. Vi måste ställa om. Lära oss nya saker och det tar tid och tar emot. "Man kommer ut starkare på andra sidan" brukar man säga. Jag vill fan inte va´ stark alls! Jag är gärna jättesvag och utan muskler, bara jag slipper detta. Bara vi slipper detta... pappa, mamma och alla andra nära i familjen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Såklart det känns vingligt. Osäkert. Skrämmande. Såklart det tär på dig. På er.
Jag blir så ledsen när jag kommer in här och läser. Det var ett tag sen märker jag. Mycket har hänt och jag lider med er som fått ett så tungt besked ang. din pappa.
Ta nu små små steg. En dag i taget. Våga hoppas och tro. Men släpp också fram sorgen och tårarna emellanåt. Man behöver inte orka vara stark jämt...
Många, många kramar och tankar till er!
/Grodis
Skicka en kommentar