Jag är inte bara mamma, jag är svensklärare också

Av någon anledning pratade dottern om advent idag när jag kom från jobbet. Jag försöker återge dialogen:
-Snart är det advent, mamma!
-Ja, vet du vad det ordet betyder?
-Nej...
-Det betyder "vänta".
-Aha.
-Vet du vad man väntar på då, gumman?
-Ja, på julen!
-Precis. Och varför firar vi jul då...?
-Men mamma, det var ju för att den där bebisen föddes i ett stall!
-Vem var det nu igen? Just ja, det var ju tomten!!
-Men MAMMA!! Han har ju funnits jämt! Nej, det var han... han... Den där pojken som föddes i stallet...
-Ja, vem var det nu igen?
-Vänta, jag vet!!! Jag har en bok om det - jag hämtar den!

Varpå hon rusar upp för trappan till sitt rum, får snabbt som ögat fram boken "Följ med till stallet", studsar lika snabbt nedför trappan igen och sladdar ner i soffan bredvid mig. Vi sätter oss och läser. Nöjt konstaterar hon att det är Jesus det handlar om, och i nästa andetag pratar vi om att han när han var vuxen korsfästes och dog, lades i en grotta och att Gud hämtade honom efter tre dagar.

-Så skelettet finns kvar på jorden men huden har åkt till himlen... kommer det aningen tveksamt från henne. För några dagar sedan pratade vi om kropp och själ i ett annat sammanhang. Det var tydligen för svårt, så det blev "hud" istället. Goa unge, vad underbart att få följa hennes tankar!

Apropå rubriken så glädjer det ett svensklärarhjärta att det så självklart dök upp för henne att söka informationen hon behövde i en bok. Och mammahjärtat mår bra av att hon har en så trygg barnatro. Önskar jag kunde vara lika säker som hon att himlen verkligen finns där...