Halloween och "Dr Snake"

Vi har haft svart duk med små självlysande spindlar på köksbordet sedan i lördags. Vårt ”helgbarn” (vi är avlastningsfamilj en helg/månad till ett barn jämnårigt med dottern) var här och h*n hade med sig halloweenutstyrseln och därmed gjorde vi i ordning en snabb och improviserad halloweenmiddag för dottern, helgbarnet, mormor och morfar, som fortfarande var här. Vad vi åt var inte viktigt för barnen - jo, att förrätten bestod av pumpasoppa tillverkad av innanmätet av den urkarvade pumpagubben, som har lyst spöklikt på altanen i stort sett hela tiden sedan han blev klar - utan det var klädsel och dukning som stod i fokus.

Dukningen har legat kvar tills i dag. Spindlar är inte mitt favoritkryp även om jag inte alls är nästintill paniskt rädd som jag tidigare var. Men fortfarande stör det mig en del att ha dessa små kryp som bordsdekoration. Vad gör man inte för dottern (...och för att man inte kommer sig för att rensa bort det...)?

Därifrån tar jag ett hopp till Animal Planet, en kanal vi har tillgång till sedan vi införskaffade abonnemang via Boxer-Robert. Där finns ett program sent på fredagkvällar om en läkare tillika ormspecialist, som tar hand om de flesta svåra fall med ormbett i södra Kalifornien. Han heter Dr Bush men här hemma kallas han för Dr Snake av förklarliga skäl. Förutom specialkunskaper i ormarnas väldigt finurligt uppbyggda gift, som dessutom förändras hela tiden, har han också gedigna kunskaper i spindelgift. Svarta Änkan är exempelvis inte att leka med, och för ett par veckor sedan fick man följa en kvinna som blivit biten ett par gånger av någon annan mycket läskig spindelart, som jag dessvärre glömt namnet på. De skulle vara ganska sällsynta och skygga (kan en spindel vara skygg) så att bli utsatt två gånger var mycket ovanligt. Orsaken visade sig när de drog fram sin säng... jag ryser långt in i benmärgen när jag tänker på vad som fanns bakom deras sänggavel! Ett helt bo av dessa läskiga varelser! Hon såg ut som om hon var svårt brännskadad där hon blivit biten. Det hade liksom ruttnat bort en stor bit ur armen.

Och vidare därifrån till de skidaffärer vi gjorde i helgen - ja, det är tvära kast här! Dottern har blivit med slalomskidor! Med mannen som sålde skidorna pratade vi en del om kända skidåkare Eftersom min mamma har undervisat Magdalena Forsberg i grundskolan kom vi att prata om henne, bara helt apropå. :o)

Och så ett steg till då - till drömmarnas värld!

Där räcker det att hjärnan snuddat vid olika ämnen för att väva ihop det till en duk eller en matta. Drömmattan i natt var synnerligen komplex och läskig! Och verklig.

Jag åkte bil med Magdalena Forsberg. Vi hade pratat med hennes mamma och jag kom lite senare till bilen. Magdalena var stressad och skyndade rätt irriterad på mig. Jag i min tur blev stressad av att ha fördröjt henne. Alltså hoppade jag snabbt in i bilen samtidigt som jag märkte hur hon sopade och sopade något ut genom bilrutan. När min bildörr slog igen bredvid mig fick jag syn på vad hon sopade - stora, svarta, glänsande spindlar. Stora som fågelspindlar men annars såg de ut som dem bakom gaveln på sängen jag beskrev ovan (samtidigt kom nog det glansiga från de självlysande halloweenspindlarna på vårt köksbord...) Jag kände då hur det kittlade i nacken och vände mig således om. I ögonvrån såg jag 10-15 stycken komma krypande över min axel fram över bröst och arm. Jag skrek, nej jag vrålade rakt ut, slet upp dörren och började hysteriskt sopa ut dem ur bilen. Magdalena blev ännu mer irriterad och beordrade mig att stänga dörren så vi kunde komma iväg. Jag visste inte vilket som var värst; att reta henne ytterligare och låta dörren vara öppen eller att stänga dörren och bli sittande med spindlarna

Hur det slutade? Jag vet inte för där tog min dröm slut.

När jag vaknade imorse tänkte jag på Dr Snake. Han verkar vara en synnerligen sympatisk läkare så just den tanken var rätt angenäm. Sedan är ju varken de kaliforniska ormarna eller spindlarna direkt självskrivna på min popularitetslista. Men just imorse var det bara själva doktorn jag hade i tankarna... :o)