Kom från jobbet vid 14-tiden och gick en sväng med hunden. Spanande i de små, späda björkarna som kantar vår väg upp mot huset om de möjligen skiftade i grönt. Det gjorde de inte och jag tänkte att jag förstod de små bladen för det var sannerligen inte varmt i vårluften.
Hämtade dottern, som tiggt om att få vara kvar över ”mellis”, vid 15-tiden från skolan. När vi kom hem plockade vi fram varsin cykel och gav oss iväg på en cykeltur tillsammans. Underbart att cykla fram efter vår lilla grusväg, sida vid sida, delandes huller-om-buller-tankar som dyker upp. Hon har verkligen blivit duktig att cykla och kan nu starta utan hjälp till och med i uppförsbacke. Hon kan också cykla utan att koncentrera sig på själva cyklingen hela tiden - då kommer de underbara tankarna bubblande. En runda på ca 5 km blev det och jag njöt oavbrutet, både av sällskapet och av att solen nu äntligen hade brutit sig igenom så den kalla vårluften kändes varm och vänlig istället.
Vid 17-tiden gick jag iväg för att möta grannen för en rejäl promenad tillsammans. Nu värmde solen ordentligt ner efter vägen från vårt hus sett. Jag spanade återigen in bland de späda björkarna och tro det eller ej, nu var de gröna! Jag har aldrig varit med om något liknande! Den 3 maj mellan 14.00 och 17.00 slog björkarna ut i norra Västmanland! Grannen och jag tog en lång runda och pustade allt en del över värmen innan vi kom tillbaka 90 minuter senare. Förutom naturupplevelsen med de små musöronen i björkarna upplevde vi också en älgko liggande ca 30-50 meter ifrån oss. Hon tittade lika nyfiket på oss som vi på henne. Lite, lite höjdes min puls när jag började fundera på om hon hade kalvar i närheten, men mest var det häftigt!
Nu är kroppen härligt trött efter en fysiskt ansträngande men mentalt avslappnande eftermiddag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar