Obehagligt

Jag har sett saker jag inte vill se. Jag har fantiserat ihop saker som kanske inte är sanna. Jag hade mått så mycket bättre av att inte veta och därmed inte fantisera ihop en fortsättning. Det rör egentligen inte mig alls, ändå berörs jag starkt och djupt. Har svårt att förhålla mig.

Jag har fotat våren

Kom hem vid 17.15 idag och då var dottern i lekparken. Tog kameran runt halsen och gick dit för att göra henne sällskap. Passade på att fota våren. Fota det underbara ljusgröna. Blommorna som kommer i rabatterna runt huset. Forsythian som blommar på bar gren. En nyvaken humla. Underbart!!

Låghet ska med motion motas

En kompis och jag cyklade iväg till ett motionsspår vid vattnet. Ca 30 minuters cykelväg mestadels längs med vattnet. Sedan 2,5 km joggande... jaja, lunkande då, men ändå! Sen tillbaka på cykeln igen. Man mår så mycket bättre efter att ha rört sig. Jag har trott att det är en fånig myt, men jag är benägen att erkänna mig överbevisad. Känner mig knappt låg alls längre, faktiskt!

Men bäst av allt... Vitsippor, blåsippor, gullvivor, fågelsång (och kompisen som var med är duktig på dem så jag fick veta vilka det var vi hörde också - koltrasten till exempel) och solnedgång i kluckande vatten. Nu känner jag att jag kan njuta av det. Igen. Färgen därute är ljusgrön. Och ljus släpper jag in i sinnet. Igen.

Lite foton

Helt osorterade egentligen. Jag har valt ut några foton tagna under vintern/våren, bara för att jag själv tycker det är roligt med foton i andras bloggar.

Jag sitter redo att ta mig in för lite seriös shopping i UK i januari!

Fotspår ut på isen uppe hos mamma och pappa.

Dottern klättrar och klänger på en låghöjdsbana. Hon älskar det!

Mer sportlov än så här blir det väl knappt? Sol, snö, skidor & sportlov - fyra "S" som passar utmärkt ihop!

På väg ner tillsammans med skidskolan.

Dottern och systerdottern som ystra kalvar på grönbete!

Så här smaskig (& nyttig!) mat åt vi en dag för nån vecka sedan. Mums!

...och så slutligen en bild från dansgolvet i lördags. Full fart, det syns nästan trots stillbild!

Idag är jag låg

Känns som att "vårglättigheten" bara var en yta, en fasad jag satte upp. Nu är det tungt och mörkt igen. Vill egentligen bara gråta, men vet inte riktigt varför. På jobbet blev en liten, liten sak, som jag egentligen inte är direkt inblandad i men ändå till viss del på grund av klassförestånderi och schemaläggning, stor och personligt riktad mot mig. Av chefen, som jag trilskats så mycket med tidigare. H*n har förändrats och förbättrats under det gångna året, när det kommit en chef till att dela ansvar med, men igår föll h*n rakt ner tillbaka i gammalt beteende. Och jag föll ned tillsammans och tog åt mig, blev sårad och tilltufsad.

Den starka känslomässiga reaktionen från min sida står inte i proportion till vad som hände. Det är mer ett resultat av att jag balanserar på tunn, tunn tråd. En tunn tråd som jag så lätt tappar balansen från. En tråd som inte är ombonande eller mysig alls. Bara tunn, vass och svår...

Svenssontestet

Hittade ett roligt test här.

Ditt efternamn slutar på -son [ ]
Du känner någon som har samma förnamn som du [ ]
Du känner någon (utanför din släkt) som har samma efternamn som du [ ]
I din familj är ni 2 barn [ ]
Du bor i villa [X]
Du bor i en tätort [X]
Dina föräldrar är mellan 35-50 år gamla [ ]
Du har egen mobiltelefon [X]
Dina föräldrar har gift sig [X]
Din mamma är yngre än din pappa - fast bara sju månader [ ]
Din pappa heter Lars [ ]
Din mamma heter Anna [ ]
Din familj har en Volvo [ ]
Din familj har en silvergrå eller röd bil [X]
Du har tillgång till Internet hemma [X]
Du har ett eget rum [ ]
Du har varit utomlands minst 2 gånger [X]
Du har varit på Mallorca/Kanarieöarna [X]
Du har varit i Grekland [X]
Du har varit på Öland minst 2 gånger [X]
Du har varit på husvagnssemester minst 2 gånger [X]
Din familj har en husvagn [X]
Ingen av dina föräldrar röker [X]
Din pappa är lite lätt överviktig [ ] ...är han? Han har lite mage, men överviktig? Tror inte det!
Du idrottar flera dagar i veckan [X]
Du har husdjur [X]
Du får månadspeng [ ] ...eh, är testet menat för barn & tonåringar månne?
De flesta i din familj är blåögda [X] Bildligt eller faktiskt?
Du äter på Mc Donalds [ ] ...de gånger jag väljer hamburgare väljer jag Max GI-burgare!
Du följer Melodifestivalen [X]

Multiplicera antalet X med 3 för att få fram hur många % Svensson du är.

17 x 3, vilket ger 51%. Frågan är om det är positivt eller negativt...?
Nån mer som vill prova? Lämna gärna ett meddelande då så jag kan gå dit och titta!

Det är verkligen vår, på riktigt!

I morse gick jag till jobbet i linne och sweatshirt-kofta. Jaja, det var i kallaste laget men eftersom jag går fort fick jag ändå upp värmen ganska bra. Efter vägen passerade jag en liten björk, och se där... på de små, de allra tunnaste kvistarna, där kunde man ana små musöron. Jag älskar björkarnas musöron! Solen har strålat hela dagen, fåglarna sjunger så de borde bli hesa och vitsipporna lyser vita på marken. På väg hem såg jag den första klippta gräsmattan. Det går fort. Det är skönt. Och jag älskar det!

När jag ändå höll på...

...så passade jag på att vårstäda lite också. Det fick bli grönt eftersom den färgen inte går att låta bli att tycka om så här års. Vet inte om det är norrlänningen i mig, men musöron i björkarna... det är nog det vackraste, skiraste jag vet. Fast å andra sidan - en vitsippsbacke är inte dumt det heller. Och förresten, syrenerna. Blommande vita och ljuslila bondsyrener. Underbara! Undra varför jag sitter inne och skriver om allt det underbara där ute.

*piper fort fort genom dörren för att istället uppleva våren där våren ska upplevas - ute*

Jag gör det på en gång!

Tar tag i bloggeriet alltså. Jag har nämligen blivit utmanad av Moderna. Det var ett tag sedan, men "skam den som väntar på nåt gott..."

Here goes:

TRE namn jag går under:
Mamma
Ina
Fröken (ja, faktiskt - och då svarar jag: "Ja, eleven")

TRE saker som skrämmer mig:
Döden
Ondska
Bilåkning (inte att köra själv, men att åka - det är läskigt)

TRE saker jag har på mig:
Trekvartslånga marinblå mjukisbyxor (sa jag att det är VÅR!?)
Lila linne
Marinblå kofta - fast den ligger visst kvar ute på altanen

TRE sanningar:
Dottern är det största & viktigaste som hänt mig.
Att älska någon är fantastisk, men också tätt sammanlänkat med oro
Det är vår!

TRE saker jag verkligen vill ha:
Fettförbrännande tryffelchoklad
En utlands- och en skidresa/år; gratis
...men mest av allt:
En cancerfri pappa

TRE personer jag utmanar:
Malin
Grodan
och
Anna, vars länk jag måste uppdatera!

Men...

Jag vet att det var länge sen jag bloggade men det senaste här under känns väldigt länge sen. Ont i halsen och snö på marken? Det måste ju vara ett par månader sen - minst! Idag är det underbar, varm vår därute. Säkert 13-15° i skuggan, så i solen kan man drömma sommardrömmar.

Ska strax ta tag i bloggeriet igen. Hur många som det nu spelar nån roll för...

Äh

För det första har jag ont i halsen. För det andra har det snöat så det är vitt på backen. Jag gillar inte förkylningar och jag gillar verkligen inte aprilväder!

Läkartid

På fredag ska jag till VC för att få min sköldkörtel kontrollerad. Det är kanske långsökt, men med tanke på hur prickfritt jag skött maten så borde jag ha gått ner i vikt under dessa 10 veckor. Det är ju inte heller så att jag inte kan detta. Jag har gjort det förr och vet hur kroppen brukar reagera. Den reagerar inte som vanligt och heller inte som väntat, det är då ett som är säkert. Jag har utebliven viktnedgång, trötthet och frusenhet som symptom, bland annat. Dessutom har jag det i arvbagaget också. Jag fick en tid på fredag och det känns skönt att förhoppningsvis kunna bocka av att det var det inte...

Min djäkla skitvikt

Jag är så hjärtinnerligt trött på detta... Hur jag än sliter och jobbar, äter efter konstens alla regler, motionerar regelbundet och inte släpper inte något litet extra i munnen överhuvudtaget, så händer i stort sett ingenting på vågen. Inte tillräckligt mycket på kroppen heller. Jag är less, trött och framför allt ledsen. Känner mig orättvist behandlad, fast det inte finns någon "syndabock"...

Så här har vikten sett ut:
v14 69,2
v13 69,2
v12 67,7
v11 68,2
v10 68,0
(v 9 i fjälls)
v 8 68,5
v 7 69,3
v 6 69,5
v 5 69,7
v 4 69,9
v 3 71,7

Jag var alltså över den hatade 70-gränsen efter jul och UK-resa men tappade en hel del första veckan (vätska), och landade istället med minsta möjliga marginal därunder vecka 4. Idag (söndag) väger jag 69,2 kg. Tio veckor senare har jag alltså lyckats med konststycket att gå ner 0,7 kg... Är det konstigt att man tröttnar? Jag har skött mig minutiöst rakt igenom hela tiden, undantaget 5 dagar på påsklovet. Fem dagar av 10 veckor. Det sägs att en normal och hälsosam viktminskning ligger på 0,5-1,0 kg/vecka. Det har inte min kropp hört.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag är ledsen och uppgiven. Känner att det inte spelar någon roll hur jag gör... minsta lilla steg från min planerade matplan så sitter det SMACK 2-3 kg på kroppen som inte var där nyss. Men lossnar gör det inte efter det. Jag kan äta som jag gör nu under viktminskning, men jag kan inte äta så här resten av livet. Jag måste ha chans att äta något spontant nån gång ibland. Jag orkar inte säga nej tack hela hela tiden i resten av mitt liv. Så hur gör jag? ...och vad?!

Makalösa tonåringar

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen. jag har makalösa tonåringar! Min klass har ett tufft schema med engelska, språk och svenska från 12 till 15.30 på fredageftermiddag. Idag hade de dessutom svenskprov sista lektionen, och de 45 minuter vi har till vårt förfogande skulle inte räcka, då detta prov är omfattande. Alltså meddelade jag för drygt en vecka sedan att de idag skulle jobba över till kl 16.00 och sedan få kompensation en fredag längre fram, när de inte behöver ha den svensklektionen alls. Inga protester. Inget ifrågasättande. Ok! var den mest spännande reaktion jag möttes av.

Så var vi då där idag. Trötta är de ju förstås. Jag bad dem vid engelsklektionens slut inför den längre rasten på eftermiddagen, att inte bara fylla på med cola och godis, utan åtminstone äta en smörgås också, eftersom de behövde orka koncentrera sig och prestera ända fram till 16.00. När jag gick genom cafeterian sitter fyra av tjejerna där, mumsande på varsin chokladboll.
-Men smörgåsarna då? frågar jag när jag susar förbi varpå de glatt håller upp pappret från varsin smörgås. De hade lyssnat!

Kl 14.40 började vi. De ställde i ordning klassrummet, i raka rader. Satte sig ner och proven delades ut. Några handuppräckningar som jag hjälpte. Några blickar sökande bekräftelse, att bli sedda, som när de mötte min och fick ett leende tillbaka, vände blick och koncentration tillbaka ner i provet på bänken. Jag meddelade 30 min, 20 min och 10 min kvar. Det var det enda pratet, förutom de fåtalet frågor då. På 70 minuter. En fredageftermiddag i en årskurs 8...

Jobbiga tonåringar? Okoncentrerade? Svårmotiverade? Inte mina. Tvärtom! Och som jag respekterar och imponeras av dem! När proven var insamlade, ställde de tillbaka bänkarna i ursprunglig ordning. Satte upp stolarna. Stannade bakom varsin bänk i väntan på avslut.
-Ni är makalösa, vet ni det?! Vad fantastiskt det är att få uppleva er! Ha nu en riktigt skön helg, det är ni väl värda!
-Trevlig helg du också, Ina. Vi ses nästa vecka. Tack för idag. Tja'rå. Ses!

Med ett stort leende lämnar jag klassrummet och skolan och promenerar ut mot helgen. Jag har världens bästa jobb med världens bästa tonåringar!

På begäran

Så här blommigt har vi det runt matbordet numera! En bild där väggen syns från golv till tak, och den andra en närbild på blomman. Tapeten heter Dancing Rose och är från Nina Campbell. Dottern är nöjd; "Jag älskar rosor!"

Mera blomster (i repris)

...de publicerades våren för två år sedan också!

Hittade det här fotot när jag tittade igenom de foton jag använt i bloggen. Blommorna har jag fotat själv, men takdroppet och fjärilen tror jag är lånade bilder. Minns i ärlighetens namn inte. Hur som helst så strålar det vår ur bilderna. Och det är samma känsla i luften här. Jag gick hem utan jacka från jobbet idag. Visserligen var det aningen kyligt och jag hade t-shirt och tunn kofta på mig, men ändå. Krokus, scilla och snödroppar överallt. Det är underbart!

(Märks det att jag samlar på positiva saker? Det behövs... Nästan så jag får dåligt samvete av två glada inlägg, men man måste se ljus för att orka. Det är precis lika tungt med all oro för pappa och allt hårt jobb med trasiga tonåringar som tidigare. Jag försöker dock plocka fram lite ljus och härlig vårkänsla för att tanka energi också!)

Blommig falukorv

Nä, inte korv. Däremot blommig matplatstapet har vi nu. Gillar den skarpt även om den såg ut som... inte så fin ...när den kom. Helst ville vi ju ha samma tapet som i hallen där vi bodde förut. Trots att vi sökt den hos tillverkaren i England, så gick den inte att få tag på. Den hade utgått... Men nu känns det ok ändå. Höll mig kvar i England, bland designers där, och hittade den här. Stor, blommig och glad. Nöjd!

Jag känner mig svag

Förkylningen river och sliter i kroppen. Förmodligen är det influensa jag har, men tack vare sprutan jag tog före jul så blir det inte värre än så här. Och tack så mycket, det räcker så bra som det är... När man är sjuk blir man matt och trött i kroppen. Det är precis vad som hänt även denna gång. Men inte visste jag att motivation väger så tungt. Att motivation blev mig övermäktigt att orka bära. Den föll tungt i backen, och sedan i söndags har jag slitit hårt för att få upp den igen. Men jag har inte orkat, jag har inte fått upp den. Sockermonstret satte sig i ett tidigt stadium mitt uppe på motivationen för att snabbt göra den ännu tyngre. Alltså helt omöjligt att lyfta. Och utan motivation under armen, men med sockermonster framför näsan, så... ja, då blir det som det blir. Den planerade ätdagen i lördags där godis och kakor var ok, blev istället lördagsöndagmåndagtisdagonsdag.

Jag är lika förkyld idag, som igår, minst. Men idag har jag i alla fall lyckats trycka undan sockermonstret så pass att jag ruckat motivationen från golvet och med stor möda tryckt fast den på mig igen. Absolut inte utan möda, och inte roligt någonstans, men igen - jag har inget annat alternativ. Jag ska fortsätta kämpa. Vad är min kamp jämfört med pappas? Och vad har han för val? Inget. Med den tanken orkar jag bära motivationen vidare. Jag ska fixa detta - igen!

Boktips

Inne hos Sara hittade jag tips på Boken med stort B. Den har jag beställt nu. Skit också att det är så många röda dagar över påsk! ...vill ha den BUMS!

Från rödaste rött till svartaste svart

Rött som i massor av liv, glädje och kraft.
Svart som i natten, död och sorg.

Däremellan flyger mina tankar. Mitt spektrum är stort, spretigt och intensivt. Så klart det kommer att gå bra! Så klart kommer tumören att krympa, pappa få tillbaka en del av sin andningförmåga. Så klart han inte kommer att behöva må så dåligt av behandlingen. Av den cytostatikabehandling som påbörjades igår. Han kommer att klara det och han kommer att klara det bra!

Sedan blir hålet stort, svart och djupt. Hur blir det sen? Om sen kommer alldeles snart? Hur utvecklas lungcancer? Hur blir det för pappa? Hur ska vi andra kunna stötta mitt i all egen förtvivlan? Stötta pappa, stötta varandra och hitta styrkan i det vi har här och nu. När allt är svart och hålet djupt, då är det svårt. Ibland måste man få stanna en stund i det svarta.

Men sedan är det allas vår skyldighet, inför oss själva och inför varandra, att i alla fall försöka klättra upp. Försöka klättra upp mot ljuset, upp mot det klart lysande röda! Vi har varandra nu. Just nu har vi det. Det är det enda vi vet, och det ska vi ta vara på.

Om man tänker en stund, ligger det mycket i ordspråket:
"Fyll dagarna med liv, inte bara livet med dagar!"