Så här har vikten sett ut:v14 69,2
v13 69,2
v12 67,7
v11 68,2
v10 68,0
(v 9 i fjälls)
v 8 68,5
v 7 69,3
v 6 69,5
v 5 69,7
v 4 69,9
v 3 71,7
Jag var alltså över den hatade 70-gränsen efter jul och UK-resa men tappade en hel del första veckan (vätska), och landade istället med minsta möjliga marginal därunder vecka 4. Idag (söndag) väger jag 69,2 kg. Tio veckor senare har jag alltså lyckats med konststycket att gå ner 0,7 kg... Är det konstigt att man tröttnar? Jag har skött mig minutiöst rakt igenom hela tiden, undantaget 5 dagar på påsklovet. Fem dagar av 10 veckor. Det sägs att en normal och hälsosam viktminskning ligger på 0,5-1,0 kg/vecka. Det har inte min kropp hört.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag är ledsen och uppgiven. Känner att det inte spelar någon roll hur jag gör... minsta lilla steg från min planerade matplan så sitter det SMACK 2-3 kg på kroppen som inte var där nyss. Men lossnar gör det inte efter det. Jag kan äta som jag gör nu under viktminskning, men jag kan inte äta så här resten av livet. Jag måste ha chans att äta något spontant nån gång ibland. Jag orkar inte säga nej tack hela hela tiden i resten av mitt liv. Så hur gör jag? ...och vad?!
5 kommentarer:
Jag har retirerat, jag har gett upp. Det tar alldeles för mycket kraft att gå ner de där ynka kilona för att sen gå upp dom igen. Jag lever livet och håller koll på att jag inte går UPP, utan står still. Och det gör jag, med lite fusk och träning ihop så ;)
Förstår dock att du blir frustrerad! Att slita så hårt utan utdelning, det måste kännas väldigt jobbigt..
Kram!
Hej vännen! Länge sen nu. Jag är hopplöst dålig på att kolla bloggar och skriva mejl.
Vet precis hur det är att kämpa med vikten. Man gör det man ska och ändå händer inget. Det som brukar fungera för mig som en kickstart är en radikal förändring. Tex byta motionsform eller ändra om i kosten. Det är som att kroppen vänker sig vid ett nytt liv och sen tuggar det bara på...
Jag var väldigt nervös för hur det skulle gå med min vikt under graviditeten, var ju redan på minst 16kg plus innan. Det sjuka är att det verkar vara rena bantningskuren för mig det här. På 36 veckor har jag gått upp 4kg. Dvs jag har gått ned i vikt medan bebisen med fostervatten, moderkaka och allt annat jox har gått upp... Knasigt, men tacksam är jag!
Hoppas att allt är bra annars iaf!
Stora kramar från Oäkta mrs Hanger
Jag förstår din frustration. Jag har flera i min omgivning som haft liknande problem å det gemensamma för dom var "sköldkörtelfel", en underproduktion. Sen har jag läst mig till att man bör variera motionsform för att kroppen "lär sig vad som komma skall" om man kör samma program hela tiden. Jag har själv börjat ta tag i kilona som ska bort å försöker variera träning och mat. Men fokus för mig är träning. Jag har inte ork att hålla koll på maten oxå. Hoppas det lossnar för dig! Obs! Jag menar inte att "predika" bara några råd som kanske kan hjälpa... Kram från en likasinnad
fy vad tråkigt..
ibland äter man för lite..
och då vill inte kroppen släppa ifrån sig några kilon..
hoppas det släpper och blir en ketchupeffekt..
ge inte upp...
Tack Anna, för kommentar. Jag kan ju dessvärre inte göra som du, för när jag släpper på, klarar jag inte att göra det med måtta. Har lovat mig själv att inte bli tjock igen - så jag kämpar vidare!
Men HEJ "oäkta Mrs Hanger"!!! Vad kul att du tittar in och skriver här! Jag har tappat din mailadress, men visst SKOJAR du att du redan gått 36 veckor. Va´?! VA´??! Då är det ju snart dags! Vad SKÖNT att inte ha gått upp i vikt, njut av det! Jag gick ju ner jag... men det har ju sin brokiga förklaring. LYCKA TILL & höra gärna av dig igen!
KRAM
Maria - jag tar emot alla tips och berättelser om egna erfarenheter jag kan få. Nu ska jag få min sköldkörtel kontrollerad, och det känns skönt. Visar inte den något får jag gå på något annat, chocka kroppen med både ny träning och annan mat. Jag ska klura på det!
Lyckliga Grodan... ketchupeffekt vill jag gärna uppleva. Det ser jag fram emot! För lite äter jag inte, det är jag ganska övertygad om, men kanske fel saker vid fel tillfälle. Jag får analysera vidare när jag varit till läkaren... Upp ger jag inte, lovar!!
Skicka en kommentar