Känns som att "vårglättigheten" bara var en yta, en fasad jag satte upp. Nu är det tungt och mörkt igen. Vill egentligen bara gråta, men vet inte riktigt varför. På jobbet blev en liten, liten sak, som jag egentligen inte är direkt inblandad i men ändå till viss del på grund av klassförestånderi och schemaläggning, stor och personligt riktad mot mig. Av chefen, som jag trilskats så mycket med tidigare. H*n har förändrats och förbättrats under det gångna året, när det kommit en chef till att dela ansvar med, men igår föll h*n rakt ner tillbaka i gammalt beteende. Och jag föll ned tillsammans och tog åt mig, blev sårad och tilltufsad.
Den starka känslomässiga reaktionen från min sida står inte i proportion till vad som hände. Det är mer ett resultat av att jag balanserar på tunn, tunn tråd. En tunn tråd som jag så lätt tappar balansen från. En tråd som inte är ombonande eller mysig alls. Bara tunn, vass och svår...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar