Jag känner mig svag

Förkylningen river och sliter i kroppen. Förmodligen är det influensa jag har, men tack vare sprutan jag tog före jul så blir det inte värre än så här. Och tack så mycket, det räcker så bra som det är... När man är sjuk blir man matt och trött i kroppen. Det är precis vad som hänt även denna gång. Men inte visste jag att motivation väger så tungt. Att motivation blev mig övermäktigt att orka bära. Den föll tungt i backen, och sedan i söndags har jag slitit hårt för att få upp den igen. Men jag har inte orkat, jag har inte fått upp den. Sockermonstret satte sig i ett tidigt stadium mitt uppe på motivationen för att snabbt göra den ännu tyngre. Alltså helt omöjligt att lyfta. Och utan motivation under armen, men med sockermonster framför näsan, så... ja, då blir det som det blir. Den planerade ätdagen i lördags där godis och kakor var ok, blev istället lördagsöndagmåndagtisdagonsdag.

Jag är lika förkyld idag, som igår, minst. Men idag har jag i alla fall lyckats trycka undan sockermonstret så pass att jag ruckat motivationen från golvet och med stor möda tryckt fast den på mig igen. Absolut inte utan möda, och inte roligt någonstans, men igen - jag har inget annat alternativ. Jag ska fortsätta kämpa. Vad är min kamp jämfört med pappas? Och vad har han för val? Inget. Med den tanken orkar jag bära motivationen vidare. Jag ska fixa detta - igen!