När jag bestämde mig att stiga på igen, att hinna med nästa avgång, så visste jag en del om hur resan kunde arta sig, men mycket var helt höljt i dunkel. Jag bet ihop och steg på. Höll för öronen för rösten som viskade om att följa med tillbaka under sommaren. Då behöver jag inte anstränga mig, då är det bara att glida med. Det är precis som att resan med extra bagage hela tiden går i uppförsbacke, och när jag är trött och matt, mätt på resande, är det så lätt att åka med nedför backen ett tag igen... Men jag höll för öronen och hummade högt för att övertyga mig själv att jag inte hörde.
Så här är jag nu. På resande fot... Det är inte så obekvämt som jag trodde, samtidigt som det är helt annorlunda mot alla andra resor. Det gör ont i magen hela tiden och det är förstås jobbigt. Restaurangerna efter vägen bjuder visserligen inget som smakar illa, men ändå - njae, gott vet jag inte om jag kan kalla det. Fast jag är inte sugen på maten som serveras i nedförsbackarna heller.
Jag ska grubbla vidare några dagar och försöka förstå den här resan bättre. Det som absolut är positivt redan nu är att resan gnagt av ca 1,5 kg - precis den belöning jag behöver. Och med det är jag under 70 - tack och lov för det!! Det är en megastor mentalt tung grej att åka in i fel 10-grupp...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej vännen!
Va härligt att du har gått ner 1,5kg. Bra jobbat! Trist att du får ont i magen bara, det kommer jag inte ihåg att jag hade. Hoppas det går över. Nu är snart denna veckan över, bara helgen kvar om du nu inte tänker fortsätta en vecka till förstås. Annars kan du väl börja plocka in lite lax och kyckling kanske för att "hotta" till det lite. Ha en bra dag! Hejjar på dej, det vet du *KRAM*
Heja heja, vad duktig du är som tar nya tag!! Och jag förstår verkligen den mentala segern att passera just 70-strecket!
Skicka en kommentar