Vårt avlånga land

Imorgon ska jag tillbaka till jobbet efter 2 veckors höstlovs-/kompledighet. Det känns som om jag varit ledig mycket längre eftersom vi hunnit med så otroligt mycket under tiden och jag längtar efter jobbet igen (!). Vad skönt det känns att känna så igen - hoppas det håller i sig!

Under ledigheten har vi åkt bil. Punkt liksom. Alternativt - Sverige är ett avlångt land. Vi bor i Mälardalen och man inbillar sig lätt att det är mitt i Sverige, eftersom det är den centrala punkten där flest människor bor. Men oj vad det inte är mitt i... Vi åkte hemifrån lördag morgon v 43 och körde många timmar, till Örnsköldsvik. Inlånad bärbar DVD till dottern satt som en smäck; hon som är så pass ovan att få sitta i timmar och titta trodde nog jag fått snurren som lät henne titta på två filmer efter varandra - nästan fyra timmar! Och väl framme i Ö-vik (som inte uttalas Ööööövik utan ['Ö-'vik]) begav vi oss genast in på Paradisbadet, det bästaste äventyrsbad jag vet. Dottern instämde. Det var så rätt med bad & bus efter så lång stund i bilen. Vi röjde runt tills de stängde och sedan checkade vi in på hotellet där vi skulle sova. Middag ett par trappor ner var vad vi orkade, sedan somnade vi ovaggade.

Dagen efter bilade vi vidare norrut. Och mera norrut. Och så lite till. Efter drygt 100 mil sedan vi lämnat hemstaden landade vi i makens barndomshem. Makens pappa gick ju hastigt bort i början av september, på älgpasset, och lika tragiskt som det var, lika skönt är det faktiskt att vi nu kan åka dit. Bråket i familjen har ju omöjiggjort det tidigare. Maken hade fullt upp att hjälpa sin mamma ställa i ordning inför vintern. Vi hann också bila lite till - till tomten i Rovaniemi närmare bestämt. Där besökte vi också världens nordligaste McDonalds. Det som imponerade mest var att de hade riktigt mörkt, nästan svart, bröd att välja istället för det vanliga hamburgerbrödet. Jättegott!!

Efter nästan en vecka styrde vi kosan söderut genom inlandet. I världens högsta lappkåta, i Lycksele, lunchade vi. Kanske man kan göra det till en utmaning; att de matställen man väljer ska vara "världens... nånting"? Eller också räcker det att vi varit på två sådana ställen nu! Hur som helst, efter ca 60 mils bilresa infann vi oss hos mina föräldrar, mormor och morfar alltså. Där kom vi natten före snön! Så fantastiskt vackert och ljust det blir direkt! Störst av allt är att åka skoter med morfar. Jag säger inget om det, för jag minns själv känslan som barn att sätta sig gränsle på skotern framför pappa. Hur vintervinden bet i kinderna och hur spännande det var. Nu fanns det ju bara yttepyttelite snö, men både morfar och dottern är lika ivriga, så det räcker med lite för att ändå kunna köra. Som nummer två på listan kommer "godisbänken"; ett ställe där en stock över stigen förvandlats till tomtens plats att lämna en liten godisbit om man har tur. Dit har mormor och morfar promenerat med många barn - från dotterns kusiner som nu är 14 & 12 år, till mina kusiner och kusinbarn som också finns där uppe ibland. Men dottern är nog den mest frekventa besökaren - "tomten" har fullt upp att ha godis hemma kan jag avslöja!

Snöstorm var på väg in, så istället för att åka från mormor och morfar på fredagen som vi hade planerat, gav vi oss av torsdagmorgon istället. Stopp på Ikea i Sundsvall för lunchumgänge med vänner som bor där. Roligt! Sedan körde vi vidare och när vi äntligen rullade in på vår egen gata hade vi tuffat runt i Sverige, med ett par besök in i Finland, i 280 mil! Så Sverige är långt!