Dottern och jag samtalar bra på sängkanten innan hon lägger sig tillrätta och somnar. Ikväll lät det så här:
(dottern) -Ska vi flytta igen?
(jag) -Nej, det ska vi inte göra.
-Aldrig mer...?
-Inte så länge du är liten i alla fall. Vi ska bo här nu.
-Hm...
-Hurså? Vill du flytta?
- ...ja... jag skulle vilja... eh... Jag skulle vilja flytta hem igen... Sedan ändrar hon sig snabbt och säger istället lite generat ...flytta tillbaka menar jag ju!
Jag säger godnatt och går ut. Hon ropar efter en stund och maken går in.
(dottern)-Jag skulle vilja ha en storasyster eller en lillasyster (det är första gången hon uttalar en sådan önskan) ...men det är ju bestämt att det inte ska vara så.
Maken bekräftar hennes fundering och hon svarar:
-...men... vem har bestämt det?!
Hon fick förklarat med mitt hjärta, att det är för farligt och nöjde sig med det. Hon var nog lite sorgsen ikväll...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Lilla älskade goungen-dotterdottern.
Va´ vi blir ledsna för hennes skull, när hon inte
kan förklara vad som inte är riktigt bra.
"Flytta hem" - det känner jag igen; så har jag känt flera gångerr, när vi brutit upp. Jag vet ju att man längtar tillbaka till TIDEN, men hur ska en liten tös kunna förstå det!?
Jag har tittat på foton ikväll och det går en ilning av förnöjsamhet i kroppen, när jag ser dotterdottern skratta med hela ansiktet, nöjd över det godis, som tomten återigen har lämnat.
Det kommer att bli bra! Hon har världens bästa förutsättningar med sådana föräldrar.
Mamma
...och med sådana morföräldrar!
Kramar
Skicka en kommentar