Så var det ju inte menat men så blev det...
Jag har en lärarkandidat som nu gör sin sista vecka, av åtta. Det ska bli en fridefull advent... Jag brukar tycka att det är roligt med kandidater; man får ta del av lite nya influenser och också prata om sitt eget arbete på ett sätt som man sällan hinner med kollegorna man rusar förbi varenda dag. Men denna... Hon har valt fel yrke. Hon har någon problematik som faktiskt, i klarspråk, omöjliggör ett arbete som lärare. Vad är det med lärarutbildningen? Det måste jag fråga som övergripande fråga. Hur kan hon ha kommit så långt i sin utbildning - halvvägs - utan att ha blivit "stoppad"? Det går inte att vara i hennes närhet en hel dag, man klarar inte det med sitt förstånd i behåll. Någon "diagnos" har hon eller skulle hon kunna få, och det är inte rätt mot henne, hennes blivande elever eller blivande kollegor att fortsätta.
Hur som helst, idag bjöds det på bullar eftersom det är hennes sista vecka. Ostrukturerat och störande på lektionen. Fine, let it be so. Men hon hade bakat ett helt berg av bullar. Fine, fortfarande kan det vara ok. Men detta trugande. Detta förbannande trugande... Det övergår mitt förstånd.
Nu borde jag ha kunnat sätta punkt där. Jag borde ha blivit arg, inombords hade räckt, och med en dåres envishet tackat nej. Jodå, jag gjorde det. Först. Jag gjorde det senare. Också. Men... så blev klockan 15.30 och då avgick visst mitt förnuft, utan förvarning dessutom. Efter att ha låtit:
"Nejtack nejtack NEJTACK nej nä men tack ändå, NEEEJ!!, nä, nej jag har inte ångrat mig, tack men nej tack...
så hör jag mig själv säga:
"Ja, tack jag kanske ska ändra mig ändå..."
Jättemegabullar. Goda jättemegabullar. Om inte annat kan jag rekommendera henne att byta inriktning... Men där kanelbullen går in går samtidigt vettet ut. För "helt plötsligt" har jag ätit tre jättemegabullar. Kommer hem och orkar inte äta middag som jag ska. Inte helt planenligt, nä...
Imorgon kommer hon med en ny laddning. Jag ska inte ha någon. Det betyder "inte en enda". Ok!? INTE en enda!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Inte lätt att börja kritisera när de kommit så långt i utbildningen. Hon blev väl underkänd på praktiken nu i alla fall?
Vi är ju inte examinatorer, utan får ju bara rekommendera. Och vi rekommenderar underkänt... Hur diskussionen sett ut tidigare vet vi förstås inget om, men faktum är att hon kommit halvvägs. Det är sorgligt...
Skicka en kommentar