Jodå, suget sitter som en smäck

Jag skriker i huvudet samtidigt som jag ändå lyckas få ur mig normala ord ur munnen. Vi behöver handla hem frukt inför morgondagen, både till min frukostfruktsallad och för att dottern vill ha med en speciell sorts clementiner till fruktstunden i skolan - den uppskattas!!

Jag vill vara den som åker till affären för då KAN JAG JU PASSA PÅ ATT ÄTA MERA! Så skriker rösten i huvudet... Maken har just varit ute och sprungit och är ju svettig och trött, borde inte behöva ge sig ut igen. Jag har tusen bra anledningar till varför JAG ska vara den som handlar.

"Jag klarar det säkert!"
...jo, tjena! Tillåt mig använda min kunskap om mig själv.

Så trots att ilskan pockar på, tårarna spränger bakom ögonlocken och rösten i skallen VRÅLAR så han borde ducka, maken alltså, så pratar jag med normala ord ut ur munnen;

"...snälla, kan du handla fast du just varit ute för jag litar inte på mig själv just nu."
Och vilken evig tur att vi känner varandra så väl och att han stöttar mig så fullt ut. Han kastade sig i duschen och hastade sedan iväg för att hinna handla före 22.00...

Usch, det känns riktigt djäkligt nu. Jag VILL INTE behöva utstå det här kriget om och om och om och om igen...