2007-07-30

*ryser*

Maken köpte melon och parmaskinka igår när han och dottern handlade. Själv knatade jag runt 10 km tillsammans med en kompis *så fick jag det sagt*... Ikväll skulle vi äta det tillsammans när dottern hade somnat. Maken satte skinkan under näsan och snusade. Han är av uppfattningen att om man inte kräks av stanken så är det ätbart. Jag gjorde alltså samma rörelse, skinkan upp under näsan. Det luktade... odefinierabart. Rått kött, får, ull, kanske lite härsket... Jag smakade, "Nja det var väl inte så illa...?" Jag såg att maken smakade, så jag tog en bit till och en till. Tillsammans med melonen gick det, men gott var det ju inte. Efter två skivor i magen upptäckte jag att maken inte åt. Han hade bara smakat den där lilla, lilla biten.

"Jaha, ska jag behöva ligga i en hög och kräkas nu?" var min första tanke, varpå den som kom millisekunden efter var "...då går jag i alla fall ner i vikt..." (Jag må vara desperat men där går verkligen gränsen!) Alltså frågade jag maken med halv panik i rösten vad som fanns att göra, förutom att stoppa fingrarna i halsen. Jag var matförgiftad förra hösten och det vill jag INTE återuppleva!!

"Fungerar det med sprit?" Kanske, trodde maken och han är ju ändå kemist så jag valde att prova. "Vad har vi?" Eh... Absolut Vodka från 1991 eller Jägermeister från nån gång på mitten av 90-talet. Spritkonsumtionen är inte så stor i den här familjen. Den är inte alls för att vara ärlig. Eller kanske ändå... sedan mitten på 90-talet har vi faktiskt gjort av med en flaska Cointreau - jag använder 3 msk i en chokladtårta jag gör vid speciella tillfällen!!

Hur som helst, maken hällde upp en liten, liten "hutt" Jägermeister åt oss var. Han tyckte tydligen att han också behövde, trots att han bara hade smakat av parman - fegt va´?! Första smutten gick bra. Det var inte gott men det gick. Andra smutten kändes lite trögare... De som följde efter; 2:an, 3:an, 4:an etc, gick desto trögare. Botten på ett dricksglas tog så många smuttar att få i sig, så mängden i varje var... liten. Jag hann tänka mer än en gång att en rejäl matförgiftning inte kan vara värre.

Det enda som kan vara värre nu är att få matförgiftningen också eftersom jag nu tvingat i mig ett par matskedar hiskeligt äcklig sprit. Det innebär i så fall att eländet ska upp igen!! Resten rinner i skrivande stund ut i avloppet!

1 kommentar:

Anonym sa...

Hua! Hoppas ni klarar er från matförgiftning. Jag var lite rädd för detsamma härom dagen då jag tillagade entrecote som var lite misstänkt. Vi klarade oss dock utan sprit.