Tillbaka!

Ja, just tillbaka efter 2,5 vecka i husvagnen. Inte hemma... Vårt nya hem är inte hemma ännu men det kommer väl så småningom får jag hoppas. Även om hemkänslan lyser med sin frånvaro är det ändå skönt att vara tillbaka. Mest ser jag fram emot att få sova i min egen säng inatt. Husvagnssängen har varit så gruvligt tokhård!

Det har varit skönt att vara iväg även om vädret inte gjort nån människa lyrisk i år. Trots det kommer man om några år inte att minnas det, åtminstone inte genom att titta bland de (många) foton jag tagit - kamerna har en förmåga att komma fram när även solen gör det. Nåväl, skönt har det ändå varit. Vi har kunnat vara på stranden en hel del, även om doppen i havet varit av den snabbare sorten. Solen har kommit och gått men barn har ändå roligt så länge det finns sand och vatten. Vilken härlig sysselsättningsförmåga de har.

Jag känner att texten liksom lyser igenom av "Jodå, det har varit ok men..." Och detta men beror förstås på oron över pappa. Det går upp och ner men mycket ner. Han har varit två vändor till sjukhus; en gång för provtagning och en gång för att han var så dålig. Penicillin insatt nu, en infektion har tydligen tillstött efter undersökningen när de gick ner i lungan på honom. Vi väntar fortfarande på besked vad det ursprungliga beror på, varför han så lätt blir andfådd och varför han har så ont. Oron har legat som ett dämpande lock hela resan. Vi väntar på besked, otåligt och samtidigt skräckslaget.

Men mest väntar jag på att vi alla ska få vakna upp ur mardrömmen och upptäcka att det bara var en ond dröm... som är över nu. Snälla!