Tänk, imorgon firar vi vår stora 7-åring! Sju år sedan hon föddes, åtta veckor för tidigt och liten som en räka (1564 g) men stark och redo för livet redan då. Sentimentaliteten lyste med sin frånvaro när vi lämnade gården i torsdags, men nu är den desto starkare i sin närvaro.
Tänk att jag överlevde!
Tänk att dottern överlevde!
Tänk att hon klarade sig utan men trots sin tidiga entre!
Tänk att vi har haft dessa fantastiska 7 år tillsammans!
Tänk vilken lycka hon är för oss och för många andra!
Tänk hur hjärtat svämmar över när hon sjunger Martin Stenmarcks "Mamma jag älskar dig"
Tänk att just jag fick bli hennes mamma!
...älskar dig gränslöst och villkorslöst, gumman!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Visst är det väl otroligt att våra små har blivit så stora. 7 år! Småbarnsåren är över - så är det bara.
Tänk att hon föddes två månader för tidigt. Om inte hade jag antagligen inte suttit här och läst din blogg idag. Då hade det varit andra personer vars liv hade förgyllts av dina klokheter på maillistor och lite varstans...
Tänk så rätt allt kan bli trots allt!
Jag brukar också tänka så, att om hon inte kommit för tidigt hade jag missat maillistan du pratar om. Det finns en mening med allt!
Tack för din fina kommentar!
Skicka en kommentar