Mera skidor!

Först nervöst framför TV:n. Skulle Anja greja det? Skulle hon lyckas ännu en gång? Hon är ju förvisso "mästerskapsåkare" ut i fingerspetsarna, men ändå... Att lyckas för 3:e gången. Att göra det på hemmaplan och dessutom med ett rekord inom räckhåll; att bli den första att ta VM-guld i samtliga discipliner. Men hon klarade det! Pulsen här i soffan var rekordhög både på maken och mig. Dottern ålade runt i soffan och fattar väl inte jättemycket, men hon greppar i alla fall att "Anja" är ett namn man ska kunna.

Sen gav vi oss iväg ut på våra längdåkningsskidor. Det gick mycket bättre idag när vi hade gårdagens spår att åka i. I ett nafs var vi framme där vi vände igår. Maken hade packat mellanmål; choklad gjord på havremjölk, kakao och bara lite socker. Till det en smörgås med skinka på. Så gott det smakar att sitta ute i snön med solen på väg ner så det skickar kristaller över hela vita gärdet framför oss. Aldrig smakar något så gott som då! Vi var lagom klädda alla tre också, en förutsättning för att det ska vara njutbart.

Efter fikat åkte vi vidare. Grannen hade kört med sin skoter och kälke, och kälkspåret fungerade faktiskt ganska bra som skidspår. Kom runt skogen där solens låga strålar låg på. Jag saknade min kamera och åkte där funderande på hur jag ska få dit både kamera och stativ imorgon - om vädret är detsamma alltså. Vände efter ett tag när dottern tyckte det räckte. Hem gick nästan lika bra, vi märkte att hon var trött på slutet för då blir det svårt med den diagonala rörelsen. Men att vara 6,5 år och åka ca 5 km - då får man vara trött efteråt! Tillbaka hemma var vi rödkindade allihopa! Det var -9° och vi hade varit ute i nästan två timmar. Mysigt!!