Förlamande trötthet, läkande kärlek

Tröttheten är förlamande. Det är mer än fem år sedan jag blev sjuk när jag väntade dottern. Idag räknar jag mig som frisk på de flesta sätt, men just återhämtning efter en tuff arbetsperiod - då är jag fortfarande inte som förr. Jag kan sitta i soffan, apatisk, och stirra i luften. Stressande eftersom det går åt så mycket tid till att göra ingenting, men jag orkar helt enkelt inte. I vanliga fall är det bara maken som ser mig när jag är så här. Det har två förklaringar. Jag har inget behov av att ”visa upp mig” när jag mår så. Jag har heller ingen chans att ”visa upp mig” eftersom jag knappt tar mig ur soffan. Alltså är det ingen som vet hur det är när det är jobbigt.

Den här helgen har varit annorlunda. Makens syster med son har varit här. Vi har konstiga förhållanden till hans släkt efter vår kris innan dottern föddes. Då bestämde makens pappa och bror sig för att jag var oförlåtlig och det värsta som gick i ett par skor. Med systern har vi rensat luften och det har varit bra. Det senaste året har hon glidit undan. Visst, hon blev mamma för ett år sedan, så vi har anat att de gått i ”bebisfällan”. Samtidigt börjar man fundera om de gamla konflikterna blommat upp igen. Jag blir nojig när människor drar sig undan... Att ha henne här samma helg som jag är så trött var ingen bra kombination. :(

Det höll på att gå illa, tror jag, för det blev mer och mer spänt allt eftersom helgen gick. Ikväll när dottern var på kalas passade vi på att prata alla tre, maken, hans syster och jag. De har hört från andra att de försvunnit från umgänge också. Ok, är det så ni vill ha det - fine! Bara så att vi vet... Men det var det ju inte. Gör nåt åt det då! Jag kände mig ”hård” men samtidigt skönt att vara rak, svårt i sådana situationer, tycker jag. Ja, de skulle tänka på det. Vi får se, jag vet inte om hon är 100% ärlig och faktiskt vet jag inte om jag orkar analysera det heller. Inte just nu när jag är så trött som jag är, det vet jag. Men jag vill ha friska relationer omkring mig, relationer som GER energi, inte som tar. Hon ger energi när det är bra så vi får väl se var vi hamnar. Skönt att vi tog samtalet i alla fall!

Mormor och morfar kom tillbaka från min syster som bor 3 mil härifrån. De åker som en jojo mellan oss, för att hinna umgås med båda döttrarna och alla tre barnbarnen när de ändå är här nere. Dottern var speedad efter kalas, kakor, godis och vampyrtänder. Också av att ha både faster, lill-kusin, mormor och morfar på plats samtidigt. Då är bolibompa bra! Två sagor lästa av mormor varvade sedan ner och en sång av mamma på sängkanten, följt av dessa hjärtsmältande ord:

- Mamma, jag älskar dig härifrån till rymden, till stjärnorna och månen och tillbaka.
- Jag med älskling, hela tiden det vet du va´?!
- Jaa! Hela mitt hjärta, min kropp och min värld är fulla med kärlek!

Du underbara barn, som jag älskar dig!