Är det någon som minns makens och min rensningsiver förra våren? När jag hittade en gammal Mina vänner-bok från årskurs 7...? Där jag med stora ögon upptäckte att en av mina brevkompisar från den tiden numera var en jämngammal mamma som jag följt genom datorns värld, via "Allt för föräldrar"(aff) som förut hette föräldraNätet. Om någon vill uppdatera sig går det bra att läsa här.
Vi bestämde ju då när jag gjort den här upptäckten att det var dags att ses! Det tog ett år... I måndags kom hon och hennes barn hit för att hälsa på. Dottern och hennes dotter försvann upp på övervåningen till dotterns rum - regnet stod som spön i backen så ute hade vi ingen lust att vara - och där stannade de. De skrattade så de nästan kiknade mellan varven. Lillebror satt i mammas knä och gjorde små utflykter, både upp till storasyrran och min dotter, men även runt på lite egna äventyr. Under tiden satt då min fd brevvän/barnmorska/nät-vän/bloggkompis... - vad man nu ska kalla henne - och jag i köket och pratade. Jag var ett fullständigt fiasko i köket, kaffet var inte ens drickbart, så jag hoppas jag får en ny chans att bjuda inom en inte allt för lång framtid.
Det var i alla fall väldigt, väldigt trevligt och det känns bra att vi äntligen kom till skott. Det hade nästan varit dumt att inte ses när våra vägar har korsats på så många sätt innan! Tack för besöket, jag hoppas vi ses snart igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Självklart måste vi ses snart igen. Men då är det er tur att hälsa på oss.
Ni är sååå välkomna!
Tack för titten.
Kramar
Ps...så illa var inte kaffet men andra bryggningen var bättre. ;o)
Vi kommer - när allt lugnat sig lite här... Du vet, det där "evighetslånga sommarlovet" när man ska hinna allt! Jag har ju fortfarande sommarlov, men nån gång i tonåren försvann känslan av evighet... och inte har jag hittat den sen. Men nästa gång ni kommer hit ska du få smaka hur vår "hemma-latte" ska smaka!
Kram
Skicka en kommentar