Sportlov

Det har jag nu. Men det höll bokstavligen på att gå upp i feberrök... Avslutade förra veckans jobb på torsdagen med utvecklingssamtal fram till 19.00 på kvällen. Var rejält dålig redan den morgonen - ja, redan onsdagmorgon faktiskt - men med alvedon och senare också nässpray klarar man mer än man tror. Maken hämtade mig, förstod redan på morgonen att jag inte skulle klara av att köra hem så han hade även skjutsat in mig. Borde ha stannat hemma, men men... Väl hemma kraschade jag på soffan och är knappt medveten om mer efter det. Torsdagkväll feber from hell... Fredag minns jag inte, sov mest tror jag. Lördag aningen, aning bättre. Var uppe 15 minuter åt gången. Söndag jättedålig igen. Maken försökte ringa Hälso- och sjukvårdsupplysningen men hela Västmanland hade tydligen lagt sig i influensa samtidigt. Då hade jag framför allt väldigt ont i bihålorna och ville ha penicillin snabbt om så nu var fallet... men utan att komma fram till sjukvården går ju inte det. Ok, måndag lite, lite bättre igen och vi packade för att åka till Sälen.

Ja, faktiskt. Hade för ett par veckor sedan bokat en stuga tisdag-lördag och vad gör man? Dottern var frisk igen - hon hade den här sjukan en vecka före mig, och något avbeställningsskydd hade vi inte tagit när vi bokat stugan med så kort varsel.

Tisdagmorgon kom och jag mådde verkligen, verkligen inte bra. Usch... Men med hjälp av bilbältet kunde jag sitta upp i alla fall. Resan var lång och riktigt jobbig. Men väl framme i Sälen blev vi så positivt överraskade av vår mysiga lilla stuga att jag ett tag glömde bort att jag mådde så dåligt. Tidig kvällning, knappt någon sömn - börjar vara en följetong nu, sedan frukost så gott det gick, lunchförberedelser och så iväg till backen. Laddad med alvedon och nässpray förstås. Det gick! Hela förmiddagen gick! Dottern strålar och sjunger när hon åker. Jag älskar det! Till lunch frös jag rejält så vi åkte tillbaka till stugan för mer kläder och passade samtidigt på att äta där. Tinade upp och med mer kläder var det bara roligt hela eftermiddagen! Åkte från backen 16.40 när alla liftar hade stängt.

Så fortsatte vi. Tidig nattning, frukost i stugan, sedan skidåkning så länge det gick. På torsdagen tog vi en lite längre eftermiddagspaus och åkte tillbaka till kvällsöppet istället. Och dottern åkte. Och åkte. Och åkte lite till. Vi fick köra en del "skidvett" (vilket många barn, ungdomar och vuxna saknar och det retar gallfeber på mig...) vartefter fartens tjusning greppade henne. Då hittade hon på att åka "Följa John" istället.
-Mamma, du är John!! ekade det redan när vi hoppade av liften. Så skulle jag åka med lagom svängar, i lagom fart - ganska fort helst - och göra gymnastiska övningar samtidigt. Jag åkte halva backen ner och stannade sedan. Blixtsnabbt kom det:
-Varför stannar du?!! Ja, varför stannade jag? Kanske för att hon skulle få chans att vila benen. Inte nödvändigt. För att vila sina gamla föräldrar då? Vi var inte gamla. Nähä. Det var bara att köra hela backen i ett svep för att hålla lilla fröken på gott humör!

Onsdag-torsdag var hela fjället inbäddad i tät, tät dimma. Vi njöt ändå i fulla drag, men hoppades så klart på väderprognosen som sade sol inför fredagen. Jag hade sett ut "ett och annat" fotomotiv där uppe på fjället också. Tog lite bilder att ha som jämförelse om nu solen skulle visa sig. Fredagen kom och lyckan visste inga gränser när solen faktiskt fanns där! Visserligen mådde jag återigen sämre och trodde inte att jag skulle klara av en hel dag ute. Solen lockade mig tillräckligt att ta mig upp på fjället i alla fall och när jag väl hade åkt ett par åk kändes det mycket bättre!

Här kommer lite bilder från vår kortvecka, dimma först, sol sedan och även på stor-åkarn själv *HAHA*, samt en detalj av vår mysiga stuga: