Tor slår med sin hammare!

Vi har varit på Öland med husvagnen. Norra delen, bödastranden, underbart! Det blev precis den semester jag hade hoppats på. Sol, bad, lata dagar på stranden med massor av lek både i sanden och i vattnet. Dottern som fyllt 6 år i sommar simmar inte än, långt ifrån, men är mer under vattnet än över efter allt badande. Hon simmar hundsim under vattnet och tar stora, fina simtag - tre, fyra stycken efter varandra - när man påminner henne. Behöver absolut gå i simskola nu i höst för att komma vidare.

Men det höll inte på att bli någon semester alls... På väg mot Öland fick vi ett telefonsamtal från grannen, som sett efter huset åt oss. De ringer aldrig, skickar bara SMS, så redan då förstod vi att det var något speciellt. Det var det! Här hade åskan gått ordentligt, och en blixt hade slagit ner bakom gården, i en tall. En rådig man i grannbyn visste att det var tomt här och åkte upp för att titta. Tog med sig grannen som ringde oss, och när de kom upp hit slog det upp 2 meter höga lågor i skogen 15-20 m från det lilla uthuset mellan ladan och bostaden. Vi hade mist hela gården om de inte hade åkt upp! Det regnade så kraftigt och med hjälp av flera som ringdes hit, kunde de springa med hinkar från stupröret och släcka. Det brann inte "på bredden" utan "på höjden", som tur var, men det brann i ett par stubbar och i torra grenar som låg där.

Alla säkringar, alla glödlampor, en jordfelsbrytare och telefonen blåste ut. Telefonen lagades igår först - vi har alltså även varit internetlösa eftersom vi bara har modem - det var svart långt in i ledningarna in i huset... Jordfelsbrytaren kan användas som marackas, alla säkringar är utbytta och... hästhagen, ståltråden, är borta, BORTA! Den har förångats ca 100 meter! Resten av den är svart och "krusig" - hela hagen har varit glödröd, runtom. Tur att hästarna är på sommarbete fortfarande. Hade de överlevt hade vi ändå inte haft någon stans att ha dem...

Ja, att gården står kvar är ett under i samarbete med otroliga grannar!! Vi frågade honom som ringde oss vilka mer som var här och hjälpte till. "Jag vet inte, här är fullt med folk, jag känner bara igen hälften!" Senare kom också brandkåren och blötlade för att det inte skulle ta fyr igen.

Vi behövde fundera några timmar om vi skulle avbryta semestern för att åka hem, men efter att frysar och kylskåp konstaterats ha överlevt och vi visste att släckningsarbetet var avklarat - och med grannen som nästan fräste åt oss att vi skulle skita i det nu och ta semester, läget var under kontroll, bestämde vi att göra just det. Sånt som behövde fixas kunde vänta tills vi kom hem. Men jag kan säga att det kommer att darra i hela mig nästa gång det blir oväder - fy bubblan vilka naturkrafter!