Idag var jag en snabbis in på Lindex för att titta på rean. Såg ett jättefint linne som bara fanns i small. Gick därifrån, sedan tillbaka, därifrån igen och hängde ett par shorts i stl 44 över armen. Det var de minsta som fanns, men jag tänkte att det är inte omöjligt. Lindex är ju rätt små i storlekarna. Kom på att jag faktiskt har 38 i åtminstone två par byxor nu och insåg att 44 nog inte skulle gå. Eftersom jag skulle ha en BH och alltså ändå infinna mig i provhytten gick jag tillbaka till det lilla linnet, i small och log lite åt mig själv och min dumhet. "...som om det kommer att gå..." liksom. Kom till avdelningen för underkläder. Hittade en snygg BH, men inte fanns den i 75C inte, bara i 70D. Kupstorleken är densamma har jag lärt mig, men en omkrets på 70. Återigen skrattar jag åt mig själv i huvudet: "Ska jag nu ändå stå i provhytten i för litet linne kan jag ju lika gärna ha en för liten BH under..."

Så - helt klart hänger inte knoppen med kroppen när man förändras ganska snabbt. Jag har ju stått stilla på en envis platå under nästan två månader här i vår, så när det nu nästan rasar av mig fattar jag ingenting. Det är ju viss skillnad på shorts i stl 44 som jag "trodde" att jag skulle kunna ha, och ett linne i stl S... Men rent mentalt känner jag mig dock mer hemma i en 70D än i en 75C. Jag är liksom ingen C-kupa...
3 kommentarer:
Det är väl ungefär som jag fast tvärtom. Jag inbillar mig att jag kan ha kläder som är på tok för små för jag vill kunna ha dem. Självbilden är lite skev liksom.
Fan vad jag är imponerad av dig...jag tycker du så jäkla strong som står emot alla frestelser så du når ditt mål till slut. Du börjar bli min förebild i kämpandet mot kilona.
Kram
HERREGUD VAD DU ÄR BRA!!!! JAg är så impad!
Joggar du än? jag sprang i 45 minuter häromdagen och är fortfarande stolt äver det *S* Jag som alltid varit small har istället haft kondisen att kämpa med, ingen grundkondis här inte...
Skicka en kommentar