Men nu räcker det väl?!

Dottern blev piggare och piggare allt eftersom sedan senaste inlägget. Onsdag var hon hemma, klagade att hon hade tråkigt och ville gå ut. Matlust kunde vi väl inte direkt skryta med men de få gånger hon haft magsjuka har det sett ut så, det har varit väldigt trögt att komma igång med ätandet. Så igår fick hon gå till skolan. Maken flexade ut lite tid och hämtade henne tidigare för att inte första dagen skulle bli så lång. Middagen gick i med lite påminnelser. Hon fick ett chokladhjärta som alla-hjärtansdagspresent och det åt hon. Gick och lade sig. Somnade.

Kl 00.10 vaknade hon och hade ont i magen. Gick upp och kissade och sa sedan glatt godnatt. Försvann upp i sin nya loftsäng, som hon alltså sov i för andra natten, och det blev tyst. Efter 10 minuter till, när maken och jag äntligen var på väg i säng, ropade hon igen. Jag ställde mig på en stol bredvid och försökte höra på vilket sätt hon hade ont i magen. Det kunde hon inte svara på, men satte sig upp på knä i sängen... tack och lov! För i samma andetag kaskadkräktes hon rakt ut i luften. Hon befann sig alltså ca 1.70 upp i luften. Två omgångar till kom. Det var "kräk" överallt! Själv hann jag ta skydd under loftsängen och klarade därmed överkroppen. Ja, fler detaljer behövs väl inte.

Vi sanerade både dotter och rum efter bästa förmåga. Hon fick lägga sig i min säng och jag lade mig i gästsängen. Maken har "vabbat" idag igen och vi är hjärtligt trötta på allt vad kräksjukor heter nu. Mest dottern som är upprörd över att inte få vara i skolan. Jag vägrar förresten att må illa. Vägrar!