Nerverna ligger utanpå. Minst sagt. Jag blir alltid rädd när telefonnumret på displayen visar dotterns skola/fritids eller tidigare dagis. Än mer idag. Nerverna utanpå. Sällan har det ringt därifrån, hon är en osedvanligt frisk unge. Kanske därför jag blir rädd. Och extra rädd idag, eftersom oron sitter som en ständig följeslagare. Egentligen kanaliserad mot pappa, men snabbt, snabbt ändrade den riktning. Jag svarade. Hjärtat stannade. Ingen där... Försökte själv ringa upp. Gick inte. Till saken hör att kommunen igår lade om till ip-telefoni. Vilket betyder att det inte alls fungerar någonstans i kommunen för tillfället... Och just då ringer de från dotterns fritids. Utan att komma fram. Gha!. Det ringde igen, då fungerade det. Jag hörde fritidsfrökens röst i andra änden. Presenterade sig både länge och väl. Jag hade lust att skrika att jag visste att det var hon - kom till saken!
Nerverna utanpå. Överreagerar. Pulsen nära max. Dottern hade ont i halsen... Grät och ville gå hem. Jag hämtade henne förstås. Gjorde te med mycket honung när vi kom hem. Tog tillvara ögonblicket. Eleverna fick gå hem tidigare en fredageftermiddag, de såg inte alls ledsna ut. Dottern och jag fick mysstund i soffan. Nerverna ligger utanpå. Men pulsen har sjunkit. Lite.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det låter som du behöver en lugn och fridfull helg men mycket mys med familjen.
Gå en promenad med skön musik i öronen så du rensar hjärnan lite.
Hoppas dottern piggar på sig snabbt och att du känner dig lite mindre stressad när nästa vecka börjar igen.
Kramar
Skicka en kommentar