För ganska precis ett år sedan fick jag sömntabletter utskrivna av en vän och läkare. Det ligger i tiden att "tappa sömnen", hänger ihop med en jobbperiod som är ruggigt stressig; nämligen betygssättningen. Mörkret ute, regnet som fortsätter strila ner och bristen på frisk luft hjälper förstås också till. Det gäller att må bra för att klara av det.
En händelse i helgen gör att jag inte gör det - mår bra alltså. Alla inblandade mår lika dåligt och ilskan och känslan av att "ingen fattar" är förmodligen lika fundamental på alla kanter. Istället för att hjälpas åt och stötta varandra, vi som är inblandade, stretar vi åt olika håll. Mitt huvudsakliga fokus är att de som inte har något val ska drabbas så lite som möjligt, men som alltid när vuxenvärlden stormar är det de små som hamnar i kläm. Avsikten med mitt fokus är just det, inte att trampa på tår eller besserwissa mig. Tyvärr tror jag att det uppfattas så...
Det kryper under skinnet på mig. Jag mår oerhört dåligt och grubblar massor. Och sitter sömnlös. I brist på sömntåg tar jag återigen hjälp av medikament.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
kick!!!!!!!!!!här kommer hon.....
*kära goda godheten på väg* (håller tummarna för dig)
När jag läste om din pappa (inlägget efter detta) så var jag ju naturligtvis tvungen att gå tillbaka och se vad det var för "skitjobbig händelse" som hände förra helgen. Måste ha missat det inlägget. Blev dock inte så mycket klokare.
Vad är det som hänt???
Skicka en kommentar