Vilken eftermiddag!!

Stressen sitter som en snara runt halsen så här i terminsavslutningstider. När jag blir stressad sover jag dåligt. Igårkväll hann det dessutom bli natt medan jag bedömde arbeten som mina elever ska få tillbaka innan sommarlov förstås...

Jag slutar till lunch på onsdagar. Åkte iväg och åt en god lunch tillsammans med kollegan. Vi hade en skönt stund där. Åkte hem sedan, fixade lite saker här hemme, men blev sen så trött, så jag gick faktiskt och la´ mig en stund. Hade tänkt ligga 30 minuter och ställde klockan, men kom inte ur sängen förrän efter drygt en timme. Då fick jag illa kvickt ila iväg för att handla. Skulle in på Lindex också, något jag hoppade över igår när "tiden tog slut".

Klockan gick alldeles för fort, så jag ringde maken för att han skulle komma och ta varorna när jag hade handlat klart - vi bor bara 5 minuter ifrån affären - så att han skulle kunna sätta igång med middagen här hemma. Själv skulle jag då ila vidare in på Lindex... Det susade i skallen av stressen. Massor av folk på affären.

Han kom men jag hade inte hunnit riktigt klart. Fruktavdelningen tar bara för mycket tid när det är mycket folk, och nu verkligen kryllade det där inne... Samtidigt som han kom mindes jag! Jag har sålt en klänning på tradera, och köparen skulle komma och hämta den idag - precis i samma klockslag som jag stod där. Lämnade allt; make, vagn, shoppinglista och Lindex... och slängde mig iväg hem i bilen, orolig att köparen skulle stå och vänta. Ingen vid dörren, tack och lov. Satte mig vid datorn för att fördriva tiden och lugna ner mig i all stressen. Vad får jag då se? Jo, hon har skickat ett mail att hon inte kan komma idag, för av hennes cykel fanns bara ena däcket kvar när hon kom ut från jobbet...!!!

Kan man göra nåt annat än skratta uppgivet då??? Ärendet på Lindex är fortfarande ogjort och makens tur fram och tillbaka till Maxi för att spara tid i matlagningen - tja, av den tidsbesparingen blev det noll och intet... Stress-suset i huvudet sitter kvar i alla fall!