En kompis och jag cyklade iväg till ett motionsspår vid vattnet. Ca 30 minuters cykelväg mestadels längs med vattnet. Sedan 2,5 km joggande... jaja, lunkande då, men ändå! Sen tillbaka på cykeln igen. Man mår så mycket bättre efter att ha rört sig. Jag har trott att det är en fånig myt, men jag är benägen att erkänna mig överbevisad. Känner mig knappt låg alls längre, faktiskt!
Men bäst av allt... Vitsippor, blåsippor, gullvivor, fågelsång (och kompisen som var med är duktig på dem så jag fick veta vilka det var vi hörde också - koltrasten till exempel) och solnedgång i kluckande vatten. Nu känner jag att jag kan njuta av det. Igen. Färgen därute är ljusgrön. Och ljus släpper jag in i sinnet. Igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det låter härligt! Jag hoppas ljuset stannar i ditt sinne. Det är i alla fall lite lättare att hålla kvar ljuset i sinnet när våren kommit.
Jag ska göra mitt bästa för att hålla fast. Tvinga mig själv att titta på allt som vaknar. För det är den bästa årstiden nu, den allra vackraste tiden!
Låter härligt. Ska försöka ta mig ut jag med. Bra jobbat!
Marie
Tack! Det är härligt!
Vilken Marie är du...? *nyfiken*
Från sommarbarn på aff.. Vet du nu?
Skicka en kommentar