Varma händer

Pappas händer är alltid varma. Alltid. Jag har många vinterminnen, värme och rädsla i samma minne. Pappa på skotern och jag framför honom eller också i skoterkälken bakom. Nattsvart omkring oss, bara skoterlyset. Jag var ofta rädd. Rädd för mörkret, rädd för älgar, rädd för att fastna i snön. Men trygg också. Trygg tillsammans med pappa. Ibland när det var eländigt kallt frös näsan allt för mycket. Mina händer var kalla i vantarna. Pappa tog av sin handske. Lade handen över ansiktet på mig. Han har stora, sträva händer. Händer som arbetat mycket och hårt i livet. Barhänt i kyla också, det har gjort dem sträva. Varje gång lika förvånad - handen så varm över min näsa. Trygg & varm. Sällan såg vi älgar. Ibland körde vi fast. Aldrig behövde jag egentligen vara rädd. Bara trygg. Och varm.